Nyårslöften
Nej, nyårslöften lämnar jag inte till mig själv längre. Det är liksom ingen idé.
Däremot så har maken och jag varit tvungna att lämna ett ”en krona för varje svärord vi säger”-löfte till flickorna. Vi hade en sån deal men i somras köpte vi oss lösa från det medelst en studsmatta till tjejerna. Vi köpte oss fria till nyår. Nu är det nytt år. Skit! (Jo, vi får säga skit)
En riktig utmaning är vad det här är ska ni veta. Särskilt då jag kör bil. Det blir många ”Men för i HEEeee…äälsingland!” och ”Men VAD FAAAA…..aaaabian!” samt ”Men FLYTTA på dig ditt JÄÄÄ…ääders miffo”. Det har liksom inte samma tyngd som orden jag vill vråla.
Samma problem uppstår när man sitter med internetbanken eller i telefonsvarartjänster som ber mig trycka på än den ena och än den andra siffran i all evighet innan jag får prata med en riktig människa! På vägen fram till människan hinner jag med många hälsingland, fabian och jäder.
Inte kan jag svära på engelska heller. Hon har koll på sånt med, den stora flickan. ”Mamma…nu sade du ett fult ord. Nu måste du betala en krona”
Jag får nog åka till banken och köpa några rör med en-kronor……






Inte får du väl säga Fabian heller? Det heter min systerson. ;)
Jag får ändra till Farao. Heter nån du känner det?
Kommer inte på nån, men det kan vara ett bra kattnamn tror jag. ;)