Carinas Bästa Sida

Carcol – Carina Collin. Logiken är tydlig. Carcol har funkat för mig i många år nu, men så för ett drygt år sedan så gifte jag mig och bytte namn. Min tanke då var att fortsätta som vanligt med Carcol. Det var ju JAG. Men det som kändes rätt i början känns nu, efter ett år, inte så rätt längre. Jag kan inte förklara vad det är, men ”Carcol” känns inte som jag längre. Så kan det gå.

Jag har ett gäng vänner. Pyssliga sådana. De har vid flera olika tillfällen, kollektivt jobbat ihop begreppet ”flufftoffla” för mig. Det handlar om att jag har varit hemma om dagarna som en lyxhustru. De har sett mig liggandes i soffan och titta på Oprah, skyfflat praliner i munnen och ha sådana där typiska lyxhustrutofflor på fossingarna.

En Flufftoffla var född.
(Det verkar inte ha spelat någon som helst roll att jag läste heltid på distans. Alls.)

Därför är det naturligt att jag tar det namnet. Alltså fortsätter jag att blogga på Flufftoffla.se. Jag hoppas att ni följer med mig och uppdaterar era feeds.

Det var en fredag och jag stod i affären. Jag stod vid hyllan med plastpåsar och bakformar av papp. Jag behövde köpa ziploc-påsar och plockade ner två paket från Toppits i kundkorgen. Det är ju dessutom snart jul så jag plockade även ner ett paket med Toppits knäckformar i korgen. Jag tänkte att de kan ju ta slut när vi närmar oss julafton så det är lika bra att köpa dem nu.

Sedan drogs min blick till en folder som hängde på hyllan. ”Köp fyra toppits-produkter och få en prenumeration på fyra nummer av Hemmets Veckotidning”.

Jag lade sedan ner ett paket muffinsformar i korgen. Toppits muffinsformar.

Många skriver om sina barns födelse här. Det är förvisso mina två favoritögonblick i mitt liv, men som minnen betraktade så är de ganska så vaga ändå. Den första förlossningen genomfördes under konstant lustgasrus och den andra gick i expressfart, så jag kan inte riktigt säga att minnena som sådana är några favoriter. Visst älskar jag att prata förlossningar med vänner. Kvinnliga sådana då, för de manliga är sällan särskilt intresserade av att prata om detta. Kvinnor kan prata förlossningar hur länge som helst. Min make säger att förlossningsberättelser är kvinnornas ”lumparhistorier”. Han kan mycket väl ha en poäng där.

Barnen är ju dessutom med mig väldigt mycket här och nu. De är den större delen av mitt liv. När jag tänker på dem så tänker jag på dem i termerna NU och IMORGON och FRAMTIDEN för det allra mesta.

Om jag tar en funderare på vilka saker jag oftast tänker tillbaka på, där minnet är av den trevliga typen, så handlar det i de flesta fall om min mormor. Hon som dog för nästan 15 år sedan. Jag har bara trevliga minnen (utom ett alldeles särskilt. Det kommer jag att skriva om i en senare postning). De är nog mina favoriter.

Det här var svårare faktiskt för jag minns den liksom inte. Det kan således inte ha varit nån vidare vacker historia. Kanske kan den till och med ha varit stulen av nån motvillig pojke som var livrädd för tjejbaciller? Antagligen var det nog så.

Först ska vi kanske reda ut vilka slags drömmar vi snackar om här. Alla verkar skriva om sina framtidsdrömmar. Några ger sig kanske på de drömmar man har på natten. Jag tänker vara rebellisk och skriva om de här:

Det är ganska snabbt avklarat. Jag bakar inte sådana. Det gör min makes farmor så mycket bättre. Så jag äter dem istället. Så många jag hinner roffa åt mig innan äldsta dottern har dragit fram över kakfatet i alla fall.

Känns ju som att jag har gjort den här nyligen. Vi hoppar helt enkelt över den tycker jag. Ingen är väl ändå intresserad av vad jag har på mig. Bra så.

Aj LAVV him! Och han är bara min.

Så, nu tror jag att jag ska vara ikapp med dagarna, men jag är inte helt säker.

Så..min vecka alltså.

Måndag:
Måndagen började som vanligt med stress. Svårt att få upp barnen. Svårt att få dem att klä på sig, svårt att få dem ut genom dörren och till skola/dagis. Så här börjar varenda vardag den här veckan. Jag skriver det bara en gång, men var så säkra…varje vardagmorgon är så här. Sedan så ägnade jag dagen åt programmering. På eftermiddagen gick jag och maken ut och letade efter ett par cache:ar i Älvsjöskogen. Vi hittade bara en. Tillbaka i tid för att hämta barnen från skola/dagis och köra dagens fixa läxor/göra mat/natta abrn-race.

Tisdag:
Morgonrace. Tisdagen bjöd på snöfall och snålblåst så hela dagen spenderades inomhus med att kolla upp stock-photo-försäljning. Barnvakt åt fadderbarn. Hämtar den ena flickan från dagis, den andra är hemma hos en kompis. kvällsrace tar vid. Åker och hämtar stora flickan från kompis. Sängdags för barnen.

Onsdag:
Morgonrace. Programmering under dagen fram till 15 då stora flickan hämtas från skolan och vi åker till simskolan. Jag sitter i en kvalmhet simhall och tittar på lektionen, vi åker hem. Kvällsrace tar vid.

Torsdag:
Morgonrace. Programmering i PHP under dagen. Hämtning av lilla flickan från dagis. Stora flickan hos en kompis. Hämtas senare. Lilla flickan har en kompis hemma. De spelar datorspel. Livligt. Kvällsrace tar vid. Hämtning av stor flicka från kompis.

Fredag:
Morgonrace. Programmering halva dagen. Iväg till affären och veckohandla då städarna dök upp strax innan 14. Lunch med maken på pizzerian, handling och sedan tillbaka hem. In med varorna i kyl/frys och sedan iväg för att hämta barnen på dagis/skola. Tillagning av fredagsmiddag med ett glas rött som sällskap. Tog en del foton till lchf-bloggen. Äta middag med familjen. Poppa popcorn till barnen och sedan familjestund framför Barda. Lite scrap på kvällen.

Lördag:
Planerar att ha sovmorgon. Ska sätta upp att julpynt och jullampor på hus/tomt. På kvällen ska det bli pepparkaksbak hos en granne och förmodligen en del glöggdrickande och snack.

Söndag:
Planerar att ha sovmorgon igen (se lördagskvällen). Kanske åka till badhuset med familjen på dagen. Åka hem och förbereda varm choklad och gå ut och tända all julbelysning och bara titta på den en stund.

Jag vill vinna! Jag vill vinna! Godis från Scrapbutiken.

Bra att det här inlägget kom med i listan. Det gav mig en anledning att städa ur väskan på en massa skit. Men innan skiten slängdes togs ett foto. Jag presenterar: Sopupplaget som är min väska! (Eller var som sagt. Betydligt mindre skräp i den nu)